Inlägg taggade: individualisering

Fel förklaring till sämre betyg

Av , 3 september, 2010 17:01

Återigen har de svenska grundskoleelevernas betyg försämrats. Nära 12 procent av vårens årskurs nio-elever är obehöriga till gymnasiet. Det sämsta resultatet sedan nuvarande betygssystem infördes 1998. Även i Haninge försämrades resultaten. Frågan är varför?

Utbildningsminister Jan Björklund förklarar försämringen med att ”lärarna blivit tuffare i sin betygssättning” och att ”glädjebetygssättningen” upphört. Skolverket anger två möjliga förklaringar förutom denna: ”att möjligheten att läsa upp icke godkända betyg på sommaren blivit större” (vilket verkar långsökt) och ökad segregation (en förklaring som söker orsaker utanför skolan). Dagens eko rapporterar att Skolverket anger en ytterligare förklaring: individualiserad undervisning. Här tror jag att Skolverket kan ha rätt.

Jag tror att vi i första hand måste söka förklaringar till skolans försämrade resultat i skolans sätt att fungera. Inte utanför. Det blir mest bortförklaringar.

Det rimligaste antagandet är att grundskolans försämrade resultat beror på grundskolans sätt att fungera, att grundskolans förmåga att förmedla kunskaper försämrats. Jag vet att ett sådant påstående kan vara svårt att ta till sig. Det innebär ju att felet ligger hos oss – vi som arbetar i skolan.

Icke desto mindre tror jag att det är nödvändigt att i första hand söka bjälken i det egna ögat.

Vid ett första påseende kan Björklunds förklaring verka rimlig, dvs. att lärarna skärpt kraven. Min erfarenhet är dock en annan: när lärare blir tydligare med sina krav, så blir de samtidigt tydligare i sin undervisning, vilket i sin tur leder till att eleverna lär sig mer och får bättre betyg. Det är ju samma personer som undervisar och betygsätter!

I Haninge har vi byggt upp ett tydligt uppföljningssystem från de lägre årskurserna och uppåt. Erfarenheterna av detta visar entydigt att resultaten blir bättre. Det beror inte på kontrollerna i sig (grisen blir ju inte tyngre ju oftare man väger den!). Däremot innebär kontrollerna att uppdraget tydliggörs för lärarna, vilket i sin tur leder till att undervisningen förtydligas. Då lär sig eleverna mer och deras resultat blir bättre.

I de lägre årskurserna i Haninge kan vi se tydliga förbättringar. När vi i våras för första gången kunde jämföra våra egna nationella provresultat med riket kan vi se att vi tydligt överträffar riksgenomsnittet.

Våra kunskapskontroller har närmat sig högstadiet. Vi genomförde förra läsåret för första gången kunskapskontroller i geografi, historia, biologi, samhällskunskap och matematik. Resultaten var inte särskilt bra. Så har det varit varje gång vi introducerat en ny kunskapskontroll. Men året därpå, andra gången, har resultaten alltid blivit bättre. Ja, de har rent av tagit glädjeskutt.

Den enda förklaringen jag har är att när kraven tydliggörs för lärarna, så förbättras deras undervisning. Ännu en av skolans paradoxer!

DN, SvD, GP, GP, Dagens eko, Skolverkets rapport

Läs också En skola för alla – pyttsan heller!

”Bevare oss för individualiseringen”

Av , 26 augusti, 2010 18:21

Det talas ofta om behovet av individualisering i skolan. Många lärare jag träffar upplever en förväntan att de ska arrangera undervisningen på olika sätt för varje enskild individ, vilket lika många lärare upplever som övermäktigt. Jag förstår dem. Det låter inte rimligt.

Jag vet inte riktigt varifrån förväntningarna på individualisering kommer. Begreppet står inte att finna i nu gällande läroplaner! Läraren Björn Rosdahl skrev för några år sedan en artikel under rubriken ”Bevare oss för individualiseringen” i Helsingborgs Dagblad:

”Dagens elever jobbar sida vid sida med olika uppgifter, ibland har de valt dem helt själva, ibland bestämmer de bara om de ska göra mattesidorna före eller efter engelskglosorna.”

Rosdahl anser att dessa arbetssätt ofta leder till:

”…isolering, invalidisering och något förvånande likriktning. Det sägs allt oftare att det är viktigt att vara originell men allt färre är självständiga. I stället är man självupptagen och osäker och ängslig. Ingen kan själv skaffa sig särskilt mycket kunskap på egen hand. Begrepp är gemensamma, och det man vet måste man kunna tillämpa, ge skäl för ochexempel på. Det man vet måste kunna rättfärdigas inför andra och vara möjligt att kritisera.”

Det finns mycket som talar för att Rosdahls argument är riktiga. Jag brukar tänka att ingen kan lyfta sig själv i håret. Lika lite kan en elev lära sig lika mycket på egen hand som tillsammans med en utbildad lärare eller tillsammans med sina skolkamrater.

Det måste ha funnits en tanke med att vi samlar många barn och utbildade vuxna tillsammans i en byggnad vi kallar skola. Om vi kan lära oss lika mycket på egen hand som tillsammans, så skulle vi inte behöva några skolor.

Det individualiserade eller enskilda eller egna ”forskande” arbetet har varit populärt på senare år. Enligt Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan, NU 03, uppgår det till ungefär hälften av verksamheten i dagens svenska skola. Samtidigt konstaterar Skolverket att eleverna kan mindre idag än de kunde för bara 10-15 år sedan. Finns det ett samband? Jag tror det.

Monika Vinterek är filosofie doktor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet. Hon har behandlat frågan om individualisering i en bok som finns att hämta hem på Skolverkets hemsida. Vinterek konstaterar att

”…tiden har krympt där läraren pratar inför klassen och gruppen, det är också mindre av att elever pratar inför andra elever.”

Konsekvensen av detta blir att elevernas förståelse krymper. Och det är i första hand är de resurssvaga eleverna som kommer i kläm.

I grundskolans lägre åldrar har vi i Haninge arbetat mycket med att alla elever ska med. Det har gett goda resultat. De bästa resultaten nås där det finns mycket dialog och lite ensamarbete. När skolan arbetar på detta sätt så spelar elevernas sociala bakgrund ingen roll.

Haninges elever i årskurs 2 gjorde nyligen ett matematikprov, som Prim-gruppen framställt. 87,5 procent av eleverna klarade provet! Vi har nu jämfört skolornas resultat med elevernas sociala bakgrund. Vi har tittat på föräldrars utbildning, arbetslöshet och om föräldrar och elever är födda utomlands. Det visar sig att dessa faktorer inte spelar någon som helst roll i detta prov.

Min tolkning är att när skolan arbetar på rätt sätt, så spelar elevernas familjebakgrund ingen roll. Det är när skolan brister som familjen blir avgörande. Då kan det till exempel vara bra att ha föräldrar som är lärare.

Verklig individualisering betyder att alla enskilda elever lär sig. Det gör de inte var och en för sig, utan tillsammans med duktiga lärare.

Tidigare publicerad i tidningen Svenskläraren nr 2 2010

Målning av Peter Tillberg ”Är du lönsam lille vän?”

Panorama Theme by Themocracy