Inlägg taggade: analys

Den skenbara motsatsen mellan yta och djup

Av , 17 augusti, 2010 17:35

Inom pedagogisk debatt framkommer emellanåt en motsättning mellan en typ av undervisning som beskrivs som ytlig, mätbar faktainlärning i motsats till undervisning som syftar till djupare förståelse, helheter, samband, självständigt kritiskt tänkande. De flesta av oss känner nog igen diskussionen.

Jag anser att denna typ av motsättning är falsk. De båda perspektiven är inte ömsesidigt uteslutande. Tvärtom. De är ömsesidigt beroende av varandra. Det går ju till exempel inte att förstå det komplexa om man inte har kunskap om det komplexas delar. Ett kritiskt tänkande som inte grundas på fakta är sällan framgångsrikt. I stället för att tala om antingen-eller handlar det om både-och.

Ibland talas det om att det finns mätbara och icke mätbara kunskaper. Jag har alltid undrat över vilka kunskaper det är som inte går att mäta eller bedöma. Jag har än så länge inte fått något bra svar från någon jag ställt frågan till. Visst inser jag att det finns saker som är svårare att mäta eller bedöma. Och det går inte att mäta empati i deciliter eller kilo. Men varje mål eleverna ska uppnå i skolan måste i någon mån gå att förnimma med våra sinnen och därmed bedöma. Annars kan vi inte veta att de finns!

Jag har vid flera tillfällen hamnat i diskussioner om ämnesundervisning kontra ämnesövergripande undervisning. Även i detta fall har jag haft svårt att se var motsättningen egentligen består. Naturligtvis ska vi sträva efter att eleverna får förståelse för helheter, men det finns ingen helhet som saknar delar. Kunskap om helheten betyder att ha kunskap om dess delar och hur delarna hänger ihop.

Ett konkret exempel. Om jag vill veta hur en motor fungerar räcker det inte att beskåda helheten. Jag måste skruva isär delarna och betrakta dessa för sig. Men inte heller detta är tillräckligt. Jag måste också se delarnas inbördes samband. Först när jag skruvat ihop delarna och fått helheten att fungera kan jag sägas ha förstått helheten. Inom vetenskapsteori kallas resan från helhet till delar analys, medan resan från delarna till helheten kallas syntes. Skolan måste bidra till att eleverna får göra båda resorna.

De gamla grekiska filosoferna ägnade sig åt spekulation över helheten i tillvaron, inte åt empiriska studier. Det var först när vetenskapen började studera verklighetens beståndsdelar, genom klassificering av arter och grundämnen och studium av deras egenskaper, som vetenskapen började göra stora framsteg. Och en rejäl skjuts fick vetenskapen när den började se hur beståndsdelarna hängde samman organiskt i system.

Helheter utan kunskap om delarna är spekulation. Delar utan helheter blir fragmentarisk kunskap. Båda dessa inriktningar är ytliga. Om vi verkligen vill ge eleverna en djupare förståelse för världen måste vi förmå att kombinera sakkunskaper om delarna med kunskaper om sammanhang, om hur världen hänger ihop. Eleverna kan genom att studera olika ämnen i skolan successivt kombinera det ena med det andra till att förstå allt större helheter.

Lärarna utbildar sig i ämnen. Eleverna får undervisning i ämnen. Det slutdokument eleverna tar med sig efter genomgången utbildning är betyg i ämnen. Skolans kärnverksamhet är helt enkelt ämnesundervisning. Att ha detta perspektiv när vi bygger organisationen och olika stödjande strukturer är inget hinder för att ge eleverna en god undervisning och en helhetssyn på världen. Tvärtom, det är en förutsättning.

(Tidigare publicerad i Värt@veta, september 2009)

Uppdatering: Denna text har fått förnyad aktualitet genom en debatt om kursplanen i geografi. Ett antal professorer i geografi har angripit regeringens beslut om kursplan i ämnet. Utbildningsministern har svarat.

Panorama Theme by Themocracy