”Bevare oss för individualiseringen”

Av , 26 augusti, 2010 18:21

Det talas ofta om behovet av individualisering i skolan. Många lärare jag träffar upplever en förväntan att de ska arrangera undervisningen på olika sätt för varje enskild individ, vilket lika många lärare upplever som övermäktigt. Jag förstår dem. Det låter inte rimligt.

Jag vet inte riktigt varifrån förväntningarna på individualisering kommer. Begreppet står inte att finna i nu gällande läroplaner! Läraren Björn Rosdahl skrev för några år sedan en artikel under rubriken ”Bevare oss för individualiseringen” i Helsingborgs Dagblad:

”Dagens elever jobbar sida vid sida med olika uppgifter, ibland har de valt dem helt själva, ibland bestämmer de bara om de ska göra mattesidorna före eller efter engelskglosorna.”

Rosdahl anser att dessa arbetssätt ofta leder till:

”…isolering, invalidisering och något förvånande likriktning. Det sägs allt oftare att det är viktigt att vara originell men allt färre är självständiga. I stället är man självupptagen och osäker och ängslig. Ingen kan själv skaffa sig särskilt mycket kunskap på egen hand. Begrepp är gemensamma, och det man vet måste man kunna tillämpa, ge skäl för ochexempel på. Det man vet måste kunna rättfärdigas inför andra och vara möjligt att kritisera.”

Det finns mycket som talar för att Rosdahls argument är riktiga. Jag brukar tänka att ingen kan lyfta sig själv i håret. Lika lite kan en elev lära sig lika mycket på egen hand som tillsammans med en utbildad lärare eller tillsammans med sina skolkamrater.

Det måste ha funnits en tanke med att vi samlar många barn och utbildade vuxna tillsammans i en byggnad vi kallar skola. Om vi kan lära oss lika mycket på egen hand som tillsammans, så skulle vi inte behöva några skolor.

Det individualiserade eller enskilda eller egna ”forskande” arbetet har varit populärt på senare år. Enligt Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan, NU 03, uppgår det till ungefär hälften av verksamheten i dagens svenska skola. Samtidigt konstaterar Skolverket att eleverna kan mindre idag än de kunde för bara 10-15 år sedan. Finns det ett samband? Jag tror det.

Monika Vinterek är filosofie doktor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet. Hon har behandlat frågan om individualisering i en bok som finns att hämta hem på Skolverkets hemsida. Vinterek konstaterar att

”…tiden har krympt där läraren pratar inför klassen och gruppen, det är också mindre av att elever pratar inför andra elever.”

Konsekvensen av detta blir att elevernas förståelse krymper. Och det är i första hand är de resurssvaga eleverna som kommer i kläm.

I grundskolans lägre åldrar har vi i Haninge arbetat mycket med att alla elever ska med. Det har gett goda resultat. De bästa resultaten nås där det finns mycket dialog och lite ensamarbete. När skolan arbetar på detta sätt så spelar elevernas sociala bakgrund ingen roll.

Haninges elever i årskurs 2 gjorde nyligen ett matematikprov, som Prim-gruppen framställt. 87,5 procent av eleverna klarade provet! Vi har nu jämfört skolornas resultat med elevernas sociala bakgrund. Vi har tittat på föräldrars utbildning, arbetslöshet och om föräldrar och elever är födda utomlands. Det visar sig att dessa faktorer inte spelar någon som helst roll i detta prov.

Min tolkning är att när skolan arbetar på rätt sätt, så spelar elevernas familjebakgrund ingen roll. Det är när skolan brister som familjen blir avgörande. Då kan det till exempel vara bra att ha föräldrar som är lärare.

Verklig individualisering betyder att alla enskilda elever lär sig. Det gör de inte var och en för sig, utan tillsammans med duktiga lärare.

Tidigare publicerad i tidningen Svenskläraren nr 2 2010

Målning av Peter Tillberg ”Är du lönsam lille vän?”

Inga inlägg med liknande innehåll än.

13 svar på “”Bevare oss för individualiseringen””

  1. Johan Kant skriver:

    Mats!
    Kul med din blogg, bra att ditt ord kommer ut i debatten. Du är alltid så tydlig med vad du står för och vad du vill, har bra argument. Inte en massa pladder.

    Jag vet av egen praktik att individualisering gör du som lärare bäst genom att undervisa, det vill säga lärarledd undervisning. Då kan du se alla elever, anpassa språk och exempel så att alla elever är med i matchen. Men eftersom lärarutbildningen hatar katederundervisning har det blivit fult att undervisa och eleverna har i allt större utsträckning fått jobba självständigt. Du tar upp Vygotski, att låna kompetens av läraren eller klasskompisen, har med andra ord försvunnit och eleven lämnas ensam. En del elever klarar det, men många inte.

    Samtidigt kommer kraven att alla elever ska med och uppnå sina mål. Läraren springer omkring i klassrummet och försöker hjälp alla elever, som ju äldre de blir desto mer hjälp behöver de. Läraren begriper inte att de ska undervisa för att komma ifrån detta problem, för de har blivit itutade på exempelvis LHS att katederundervisning är ”bad guy”. Det är inget fel på att individualisera, men lärarutbildningen har kidnappat ordet och gjort det till mission impossible för många lärare.

  2. Mats skriver:

    Tack!
    Verklig individualisering handlar inte om att göra allt själv, utan om att varje individ lär sig.

  3. [...] Det måste ha funnits en tanke med att vi samlar många barn och utbildade vuxna tillsammans i en by… [...]

  4. pippi skriver:

    Är det så att dagens (nya och gamla) lärare behöver få modeller för undervisning?
    Om jag köper en ny mobil så får jag ju en manual, där kan jag läsa in mig på HUR…
    Kanske VI där ute i skolorna behöver få en manual. Alla har inte tid/intresse (tyvärr) att själva söka den nya manualen till VAD.
    Själv har jag hittat min manual på http://www.korlingsord.se Men fortfarande saknar jag den levande modellen.

  5. Jan Lenander skriver:

    Min riktiga hjärtefråga! Varje gång jag hör individualisering så tänker jag överambition, ensamarbete och obefintlig kunskapstillväxt. Att jag sen alltid försöker möta varje elev på just sin nivå är mer en självklarhet men det motorn i undervisningen är att gruppen interagerar.

  6. Lotten skriver:

    Jag älskar ditt inlägg! Individualiseringen har gått till överdrift, inget barn klarar av att komma vidare på egen hand i längden, det krävs helt klart en utbildad lärare för att nå nästa nivå i nästan alla fall (undantag finns dock alltid). Eget arbete i alla ära, men i lagom dos och med regelbunden uppföljning. Vi lärare skulle ha en ohållbar situation om vi skulle individanpassa varje lektion genom att planera individuellt för varje enskild elev, det är en totalt omöjlig ekvation! Jag är förvånad av jag som växte upp och började skolan på 70-talet i mängdlärans era ens klarar av ett yrke! ;-) Inte heller individualiserades det något nämnvärt och ändå är jag en fullt fungerande medborgare! :-)

    Tack för ett bra inlägg hur som helst! En fråga bara… du skriver om ”ett matematikprov, som Prim-gruppen framställt”, är det ett matteprov jag skulle kunna få ta del av? Jag arbetar i en årskurs tvåa i Linköping och vore väldigt tacksam om jag kunde få använda samma prov för att se hur barnen på vår skola ligger till! Maila mig om det går för sig…

    Vänligen Lotten, f.d. Haningebo!

  7. Mats skriver:

    Hej Lotten!
    Tack för dina tankar! Jag blir lycklig över att du älskar inlägget!
    Matteprovet vi använt måste man köpa från Prim-gruppen på Stockholms universitet. Kontakta dem! (http://www.prim.su.se/)
    Lycka till!

  8. Jag har modellen – jag har haft undervisningar i klassrummet – alltså alla elever är där – helklassundervisning, halvklassundervisning, parundervisning, smågruppsundervisning, en till en undervisning – men inte en endaste elev är utanför klassrummets väggar – därför att kollektivet stöttar individen. Ingen individuell undervisning och ingen lärarlöst grupparbete/A-M

  9. Mats skriver:

    Det borde vara självklart att elever går i skolan för att lära sig något nytt. Från kunniga lärare. Sen måste undervisningen vara en blandning av olika arbetssätt. Det måste finnas balans. Men balansen får inte luta åt elevens isolering…

  10. Intressant inlägg och kommentarer! Att prata om lärandeprocesser, individ och grupp är väldigt viktigt och inte minst med eleverna. Och hur är det med itverktygen? Varför arbetar så få skolor med chatt och forum trots att möjligheterna finns? Var finns kopplingarna mellan klasser, årskurser och skolor?

  11. [...] orsaker utanför skolan). Dagens eko rapporterar att Skolverket anger en ytterligare förklaring: individualiserad undervisning. Här tror jag att Skolverket kan ha [...]

  12. Lotten skriver:

    Tack för ditt svar Mats! Jag ska undersöka vad det är för tester omgående.

    Ha en härlig helg, det tänker jag nämligen ha i skaldjurens tecken! ;-)

    /Lotten

  13. Tobias Lindberg skriver:

    Hej Mats!

    Kul att du har skaffat en blogg så att man kan bemöta dina kommentarer direkt ”öga mot öga” så att säga. Du fortsätter här och på andra ställen att felaktigt påstå att era metoder i Haninge har gjort att barnens sociala bakgrund inte spelar någon roll. Du vet lika bra som jag att man inte kan dra de slutsatserna av era utvärderingar, så varför fortsätter du att påstå detta? Era utvärderingar är gjorda på årskursnivå, för att kunna dra de slutsatser du har gjort måste utvärderingarna göras på individnivå.

    Detta går det att läsa mer om i ett inlägg på min blogg där jag skriver om en metodstatistiker på SCB som underkänner er utvärdering.

    http://tobiaslindberg.blogspot.com/2009/12/experter-sagar-martina-mossbergs-och.html

    Jag hoppas du vågar publicera denna kommentar och jag skulle bli glad om du även besvarar den.

    Mvh

    Tobias Lindberg

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy