De otydliga kunskapskravens dilemma

Av , 31 mars, 2012 15:51

För ett och ett halvt år sedan skrev jag och Martina Mossberg ett debattinlägg i Dagens samhälle om förslaget till kunskapskrav. Vi varnade för att de otydligt formulerade kraven skulle bli svåra att hantera för lärarna. De beslutades ändå och har nu börjat användas i svensk skola. Nu blir också problemen tydliga. De bedömningsstöd som lärarna behöver för att använda befintliga kunskapskrav är försenade från Skolverket. Lärare, skolor och kommuner får nu själva hitta på sätt att hantera situationen.

Av denna anledning återpublicerar jag vad vi skrev hösten 2010:

”Läroplanen är nu beslutad, liksom Syften och centralt innehåll för olika ämnen. Återstår att fastställa kraven för betygsättning av eleverna. Det är Skolverket som har detta uppdrag.

När vi läser verkets förslag till kunskapskrav ser vi att det är en svårtolkad text. Här finns oklara nivåskillnader och abstrakta begrepp som befäster den otydlighet som regeringen sagt sig vilja komma bort ifrån i propositionen Tydligare mål och kunskapskrav.

Ur ett lärarperspektiv går det lätt att se att Syften och centralt innehåll gör det möjligt att lägga upp en bra undervisning för eleverna. Det kommer att stärka skolans likvärdighet och kvalitet. Det blir alltså tydligare än i nuvarande läge, såväl för lärare som för elever och föräldrar.

Skolverkets förslag till kunskapskrav stöder däremot inte betygsättningen på ett likvärdigt sätt. Otydligheten i formuleringarna kommer att tvinga lärare och skolor att skapa egna lokala krav.

I exempelvis kunskapskraven för Historia står det att eleven ska ha ”grundläggande kunskaper” för att få E (godkänt), ”väsentliga kunskaper” för att få C (väl godkänt) och ”omfattande och centrala” kunskaper för att få A (mycket väl godkänt).

Begreppen är svårbegripliga för oss och kommer med all sannolikhet att vara det även för andra.

Det centrala innehållet i ämnet historia spänner från antiken till nutid. Men enligt kunskapskravet för E räcker det med att kunna beskriva ”något historiskt sammanhang”. För C och A gäller ”några historiska sammanhang”.
Detta riskerar att förminska regeringens beslut om centralt innehåll. Det vore rimligt att eleven tagit till sig det viktigaste i alla undervisningsmoment för att bli godkänd.

Eleven ska för betyget E ”ge exempel på orsaker och konsekvenser”, för betyget C ”koppla ihop orsaker och konsekvenser” och för betyget A ”generalisera kring orsaker och konsekvenser”.

Även dessa nivåskillnader är oklara. Hur ska de kunna förstås på ett entydigt sätt? Hur påverkar det rättssäkerheten för eleverna?

I Haninge har vi använt nuvarande kursplaner för att göra kunskapskontroller i läsning, matematik, kemi, fysik, biologi, samhällskunskap, historia, geografi och simning.

Utifrån Mål att uppnå har vi kunnat formulera provfrågor och kriterier för lärarnas observationer. På motsvarande sätt har lärare i hela landet kunnat använda målen i undervisning och bedömning. Förslaget till kunskapskrav går inte att använda på det sättet.

Hur ska den uppkomna situationen hanteras? Å ena sidan vore det ett nederlag för regeringen att inte snabbt kunna ta beslut om kunskapskrav. Å andra sidan kommer otydliga kunskapskrav att sabotera allt det regeringen sagt sig vilja åstadkomma.

Hellre än fort och fel – vänta med beslut och gör omtag. Läroplan samt Syften och centralt innehåll kan få styra så länge. Kanske kan lärarna göras delaktiga i att fundera ut rimliga bedömningar för de olika betygsstegen.
Kort och gott. Det vore förskräckligt om vi får flummiga kunskapskrav när regeringen utlovat ‘tydligare mål och kunskapskrav‘.¨”

Liknande innehåll kanske finns här:

  1. Otydliga kunskapskrav

Ett svar på “De otydliga kunskapskravens dilemma”

  1. Tom Berns skriver:

    Hej!

    Mitt inlägg riktar sig mot flera faktorer i skolan. Den svenska skolan är mål och resultatstyrd samt fylld av en mängd begrepp som integrering, inkludering, likvärdighet, screeningar, etc.

    Samtliga en samling inlånade begrepp från invandring, industrialism, sjukvård, etc. Skolan suger in begrepp och färdigheter som egentligen har anpassats till helt andra kontexter än just skola och hinner inte ens utvärdera dem innan nya står på tur att inträda. Låt oss betrakta någon av begreppen lite närmare och se hur skolan tolkar och bemästrar dem.

    Skolan ska vara likvärdig för alla elever innebärande bl a likvärdiga bedömningar och målsättningar för tex betyg. Barn är inte likvärdiga i utgångspunkt. De har olika uppväxtmiljöer, sociala och biologiska förutsättningar inkluderande olika mognadsgrad. Utöver detta finns en rad barn med olika funktionshinder. Likvärdigheten blir en norm för det normala (stora flertalet) och inte för den breda massan. Ett barn med grav ADHD kan idag inte nå upp till kunskapsmålen för godkänt i alla ämnen enligt det nya betygssystemet. Det jag vill komma till är att skolan exkluderar och stigmatiserar barn redan före dess inträde i vuxenlivet genom att stämpla dem med betyg som bortser från allt som denna likvärdighetsnorm innefattar.

    Jag menar att skolan måste ha ett mer flexibelt system där barns färdigheter tas till vara på och odlas oavsett om färdigheter brister i några ämnen. Ett barn med funktionshinder kan ha stora färdigheter på ett eller fåtal områden men kommer till korta genom att de inte klarar några av de andra ämnena, likaså med barn som mognar sent. Visst, vi ska anpassa inlärningssituationen men ibland är detta inte en fysiologisk eller ekonomisk möjlighet. Anpassningen kan bli så extrem att den t o m stör den vanliga klassen. Systemteorin blir aning blind för sanningen som är anpassning åt båda hållen. Både individ och omgivning ska passas till varandra.

    Följden för barnen känner vi till, ett fåtal betyg i årskurs 9 leder till exkludering och utanförskap från både vidare skola och arbetsmarknad. Är det så vi vill ha det?

    Vi spiller idag enorma möjligheter på nuvarande system. Dessutom kastar vi ut ungdomar i en kaotisk framtid som kan leda till drogproblematik, kriminaltitet, psykisk ohälsa, etc. Denna produktion pågår redan idag och många väljer fortsatt att blunda. Dags att öppna ögonen. Ansvaret ligger hos oss inte hos barnen.

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy