Är skolan bra eller dålig? Eller både-och?

Av , 19 maj, 2011 17:05

Under våren har debatten om den svenska skolan varit
intensiv. Utbildningsministerns inlägg om katedern var en utlösande faktor.
Maciej Zarembas artikelserie i DN en annan. Debatten har rasat i tidningar, på
bloggar och andra sociala medier. För och emot. Många har känt igen sig och
bekräftar problemen. Andra uttrycker motsatt uppfattning. Lärarförbundets
ordförande uttalade sig emot, LR:s ordförande för.

Vad är då sanningen? Är den svenska skolan bra eller dålig?
Så länge verklighetsbeskrivningen skiljer sig så diametralt kan det vara svårt
att finna en gemensam väg framåt för skolan. Samtidigt tror jag att det kan gå
att hitta en gemensam bild. Jag ska förklara hur jag tänker.

Det är sällan så att en företeelse antingen är bra eller
dålig. Allt existerande har inslag av båda. Och hur de uppfattas beror på
vilket perspektiv man anlägger. Det handlar inte om antingen-eller, snarare om
både-och. Och balansen dem emellan.

Ett sätt att fördjupa frågeställningen om skolan kan vara
att ställa följdfrågor, till exempel: ”Vem är skolan bra eller dålig för?” eller
”Vad är bra eller dåligt i skolan?”

Alla borde bekymra sig över att en fjärdedel av grundskolans
elever har ofullständiga betyg. För den fjärdedelen har skolan inte varit
tillräckligt bra. Det borde vi alla kunna komma överens om. För de tre
fjärdedelar som fått fullständiga betyg har skolan varit betydligt bättre.

Alla borde bekymra sig över att de svenska elevernas
kunskapsresultat sjunker. Skolverket har i flera studier konstaterat detta
faktum, till exempel i den nationella utvärderingen av grundskolan 2003.
Skolinspektionen har konstaterat att varannan elev i gymnasieskolan hoppar av
eller går ut utan godkänt i alla kurser. För att inte tala om internationella
jämförelser som PISA. Eller rapporter om att läsförståelsen sjunker.

När sådant konstateras brukar debatten hamna på avvägar. En
del riktar in sig på fel i provet. Provet mätte fel saker. Eller var inte
tillförlitligt. Eller feltolkat. Andra anser att det som svenska elever är bra
på inte går att mäta. Ytterligare andra lyfter fram kvaliteter i skolan som
inte handlar om kunskaper, till exempel elevernas trivsel.

Men båda sakerna kan vara sanna samtidigt. Eleverna kan både
lära sig för lite och trivas.

I bakgrunden till hela debatten mullrar den gamla
motsättningen mellan ”förmedlingspedagogik” och ”reformpedagogik” eller
”progressiv pedagogik”. De senare har som ledstjärna att ”undervisningen måste utgå
från barnets erfarenheter”. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman konstaterar i ett
debattinlägg att denna motsättning idag ter sig ”helt ofruktbar”:

”Kunskapen är inte något som naturligt växer fram hos ett
barn. Redan att läsa och skriva är, sett till människans utveckling, onaturliga
verksamheter…”

Jag håller med. Kombattanterna talar dessutom förbi
varandra. Motsättningen handlar inte om huruvida skolan ska förmedla kunskaper
eller utgå från barns erfarenheter. Skolan ska göra båda. Samtidigt. Men på
olika plan.

Skolans uppdrag och funktion är att förmedla kunskaper och
färdigheter till eleverna. Det har riksdag och regeringar sedan länge
fastslagit. Det som ska förmedlas framgår av läroplaner, kursplaner och
ämnesplaner. För att inte tala om skollagen.

I frågan om skolans uppdrag och funktion handlar det alltså
inte om barnens erfarenheter. Det handlar snarare om de vuxnas erfarenheter.
Det är de vuxna som har bestämt att barnen ska gå i skolan och få ta del av
nyttiga kunskaper och färdigheter som de vuxna har bestämt. Punkt slut.

Men detta är inte något arbetssätt i undervisningen. Frågeställningen
blir en helt annan då det handlar om undervisning, arbetssätt och
arbetsmetoder. För att kunna förmedla kunskaper till barn och elever måste
lärarna anknyta till barnens erfarenheter, utan att begränsa sig till dem.
Läraren måste i sin undervisning utgå från vad eleverna redan kan för att kunna
leda dem framåt. Den lärare som inte gör det får problem. Liksom dennes elever.

Undervisningen måste bedrivas så att den anknyter till det
som eleven redan vet, men samtidigt ge något mer, på en nivå som är möjlig för
eleven att uppnå. Vygotskij använder begreppet ”proximal utvecklingszon” för
att beteckna detta nästa steg i ett barns kunskapsutveckling. Undervisningen
måste innebära en utmaning för eleven, men lagom stor.

Den pedagogiska utmaningen för lärare handlar inte om
”kateder” eller ”grupparbete” eller ”elevens eget arbete”. Utmaningen består i
att överföra kunskaper till eleverna som eleverna ibland inte själva förstår
att de behöver lära sig, tycker att de behöver lära sig eller tror att de kan
lära sig. För att lyckas övervinna en sådan utmaning måste läraren använda alla
tänkbara medel. Det säger min egen lärarerfarenhet.

Undervisning innehåller några grundläggande element. Läraren
måste skapa kontakt med eleverna och ta reda på vad de redan kan. Läraren måste
introducera eleverna i nya ämnesområden. Läraren måste berätta, visa och
diskutera. Eleverna måste på olika sätt få pröva själv – i grupp, två och två,
enskilt. Läraren måste förvissa sig om att alla elever har lärt sig det som var
tänkt. Undervisning handlar med andra ord inte om antingen-eller, utan om
både-och.

Det är inte heller någon motsättning mellan att förmedla
enkla fakta och att fördjupa eller bredda kunskaper. Allt ska med och alla ska
med. ”Det finns ingen kungsväg till kunskapen”, som Euklides sa till Egyptens
konung när denne ville hitta en genväg till kunskap i geometri.

Vad betyder allt detta? Att det egentligen inte finns några
motsättningar i skoldebatten? Jo, visst finns de. Men de egentliga
motsättningarna kanske inte handlar om vad de synes handla om. Framförallt
handlar det om att sortera i debatten och se hur vi kan hitta vägar som leder
till att eleverna lär sig mer än idag.

Det gäller att komma förbi låsningar i debatten om skolan
och utforska vad som fungerar. Oftast fungerar svensk skoldebatt så att de
flesta deltagare är överens om målen, men oense om vilka medel som får
användas. Om vi verkligen är överens om att alla elever ska nå skolans
kunskapsmål, så behöver vi inte kivas om medlen därför. Arbetssätt är inte bra
eller dåliga. De är mer eller mindre lämpliga för att nå de ena eller andra
målet.

I stället för att strida om medlen bör vi enskilt och
tillsammans utforska vad som fungerar och använda dessa arbetssätt. En sak vi
kan vara säkra på. Det kommer att innebära att vi tvingas sluta med vissa saker
vi gjort. Jag tror framförallt att ensidighet i arbetssätt är av ondo. Men i
gengäld kommer vi att behöva en bred repertoar av arbetssätt för att nå dit vi
vill. Så fortsätt att utforska och pröva och se vilka resultat det åstadkommer.

Liknande innehåll kanske finns här:

  1. Den skenbara motsatsen mellan yta och djup, igen
  2. Hellre tänka om – än vara snabb och göra fel
  3. Vad är en bra lärare?
  4. Sven-Eric Liedmans dikotomi
  5. Den sociala frågan i skolan

16 svar på “Är skolan bra eller dålig? Eller både-och?”

  1. Bertil Törestad skriver:

    Det är fint med ett inlägg som försöker nyansera debatten. Det är rätt ovanligt faktiskt och jag dras själv med ibland. Men jag håller inte helt med dig i dina slutsatser. Jag anser inte att det är klart att aktörerna är ense om vare sig mål eller medel. Det ena följer av det andra. Den sk flumskolans anhängare är så oprecisa i sina funderingar att man ibland inte vet vad som döljer sig under orden. Så t.ex. skiljer man ibland mellan förståelse och kunskap som om begreppen vore oberoende av varandra. De postmodernistiska ordmassor som döljer medel och mål är svåra skingra.
    Jag hoppas dock att båda sidor är ense i sak.

    Man kan nog hålla sig till meningen i begreppet kunskap. Där finns stora skillnader.

    torestad.blogspot.com

  2. Mats Öhlin skriver:

    Olika medel leder naturligtvis till olika mål. Men den offentliga debatten brukar inte handla om olika mål. Däremot nästan alltid om olika medel.

    Om det nu är så att alla verkligen är överens om målen, så borde frågan om medel vara odramatisk: ”Vi prövar så får vi se vad som funkar!”

    Om man inte kan enas om att inta den senare positionen, så kan jag bara tyda det som att man egentligen inte är överens om målen. Och om det är så, så borde detta tydliggöras.

    Då kanske vi får en mer klargörande debatt.

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Tack Mats för ett balanserande inlägg. I din ledarposition måste sådant formuleras, vilket är svårt. Du lyckas bättre än de flesta för att du undviker utopisternas ståndpunkter (inkl. Björklunds patentlösningar). Jag hamnar mer och mer i samma tankegångar, trots att jag numera är utanför, men också tack vare Liedmans breda penseldrag om skolans mycket långa idétradition. Skolan uppstod inte efter andra världskriget, som jag ibland slarvigt tänker mig. Men jag blir fortfarande upprörd av de usla politiska beslut som fattats och fattas. Skolan som samhällskitt (med kunskapen som odiskutabel gemensam egendom) måste vi lyckas återställa. Jag är i detta sammanhang en obotlig optimist.

  4. Jag har läst. Tack Mats. A-M

  5. Bertil Törestad skriver:

    Huvudet på spiken, Mats!
    Jag skulle vilja få målen förtydligade. Jag har bett om att få bidrag föertydligade. Resultatet har varit att jag inte fått några svar och i stället blivit portad för att jag ”smutsar ner” och ”raljerar”. Svårt när man inte vet vad folk egentligen menar.

    torestad.blogspot.com

  6. [...] vill dela med mig av Mats Öhlins inlägg om skolan (länk).   GillaBli först att gilla denna [...]

  7. Plura skriver:

    Skolan är varken eller. Det största problemet jag ser med skolan är dess total händelsestyrning. Framförhållning, analys och värdering av vad man håller på med tycks i mångt saknas. Huvudmännen och enheterna vet inte riktigt vart de är på väg. Rrodret är oftast på frigång.

    Samtidig är det viktigt att pedgogiken i skolan behöver utvecklas i takt med rönen i hjärnforskningen. Här har du ett inlägg i det ämnet: http://www.skolkvalitet.se/index.php?option=com_myblog&show=den-mentala-linjalen.html&Itemid=66

  8. Mats Olsson skriver:

    Jag söker i propositionen för ny skolag efter användning av ordet Förmedla och hittar det på ganska många ställen. Viktigast i en övergripande diskussion om kunskap på sidan 217 men också på ett flertal ställen där det handlar om värde grund.

    Du beskriver en skola som relativt enkelt låter förmedlingspedagogik förenas med sociokulturella perspektiv och jag undrar lite över den mycket aktiva roll du tilldelar läraren i processerna? Det tycks mig som att läraren alltid vet vad barnet behöver och hur kunskapen ska förpackas?

    Jag menar nog att det ko struken karisma perspektivet där barn erövrar kunskaper är radikalt annorlunda än de förhållningssätt du beskriver. Piaget kanske är omodern men jag tror att många av oss som är utbildade inom förskolan vårdar arvet med kärlek.

    Gärdenfors senaste bok bygger i hög grad på konstruktivistiska tankar – ryms de i din skola?

    Annars tycker jag om försöket att överbrygga motsättningar!

  9. Mats Olsson skriver:

    Usch – rätta gärna skrivfel! Rättstavning på telefon är lömskt.

  10. [...] kommuns skolchef Mats Öhlin skriver insiktsfullt om Liedmans bok på sin blogg. Är skolan bra eller dålig? Också mycket läsvärd är Johan Kants [...]

  11. Jan Lenander skriver:

    Det är ett intressant försök att analysera och överbrygga motsättningar men jag håller med Mats Olsson ovan om att det blir lite väl mycket av att lärarna ska ha karisman att gör själva sammanvägningen av ganska olika perspektiv och ganska skilda ståndpunkter. Känns lite orealistiskt. Sen är jag väldigt tveksam till en förskolefiering av resten av skolan, vårt mänskliga kunskapsbygge blir allt mer komplext och för att hitta rätt krävs mer av ledarskap, inte mindre. Jag håller inte alls med dig om att skolan lyckas bättre med eleverna som får fullständiga betyg, denna majoritet av eleverna har mött alldeles för lite utmaningar och är ofta mycket längre från att uppnå sin potential.

  12. [...] åsikter nu tar han på sig det svåra uppdraget att försöka minska polariseringen i skolan i Är skolan bra eller dålig? Eller både-och? och jag ger honom en applåd men kan förstås inte låta bli att angripa honom: Jag håller inte [...]

  13. Mats Öhlin skriver:

    Lärarens ansvar kan naturligtvis kännas övermäktigt. Men det finns inte någon annan i klassrummet som kan ta det ansvaret.

    När det gäller elever med eller utan fullständiga betyg har jag endast konstaterat att skolan varit bättre för elever med fullständiga betyg. Är det tillräckligt bra? Vore det bättre om eleverna nådde ännu längre, blev mer utmanade? Självklart!

  14. Jan Lenander skriver:

    Nej det finns inte någon annan som kan ta ansvaret i klassrummet och för elevernas skull behöver någon ta ansvar. Jag vet också hur medveten Mats Öhlin är om att han behöver stötta och ordna så att lärarna känner stöd och hjälp i att ta det stora ansvaret. Alltså inget gnäll om uppdraget storlek utan bara en tanke om hur viktigt det är att vi lärare stöttar varandra och gläds åt varandras olikheter som lärare.

  15. Redan McLuhan sade att mediet var budskapet Eller mer jordnära som min fru säger: Inte vad jag säger utan hur jag säger det och då har jag redan förlorat diskussionen

  16. alberto a nogueira skriver:

    Det mest skrämmande med det svenska undervisningen är att den är så mycket Piaget knuten. Även de mål som man finner där är riktigt Piaget knutna.
    Piaget tolkningar av barnets utveckling liknar mer en band på en fabrik än verkligheten. Alla barn utvecklas i olika rytm och detta börde vara grunden för en demokratisk syn på utbildningen. Med det Piaget grundad utbildning vi har filtreras bort allt som inte passar i Piagets tolkningar av normaliteten. Rubistein, Ramanajam, Einstein,etc skulle hamna i en särskola och pensionera sig vid 17 årsålder. Svenska utbildningen grundar sig i att alla ska vara likadana, som tillverkade i en fabrik, vilket inte är sant och har i grunden mycket av det rasbiologiska institutet bakom sig, även om detta kommer in ganska omedvetet.
    För ett par år sedan hade barnen rätt till hemundervisning, vilket har de flesta barn rätt i alla de moderna länder utom Tyskland. Nu finns inte ens det.
    Visst finns andra bättre varianter som Montesori, eller Engelska Skolan, men det vanligaste handlar om en utbildning som grundar sig inte i ”hur barnet är”, utom som ger för givet ”hur barnet ska vara”.

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy