Den sociala frågan i skolan

Av , 21 januari, 2011 12:18

Barn kommer till förskolan och skolan med olika förutsättningar. En del kommer från hem där vardagsrummet är ett bibliotek. Andra barn kommer från hem där det helt saknas böcker. En del föräldrar är välutbildade och kan förmedla hur man lär sig till sina barn. Andra föräldrar lyckades inte så bra i skolan och vet inte riktigt hur de ska kunna stödja sina barn i skolarbetet. Sådana saker gör skillnad.

Forskarna Betty Hart och Todd R. Risley vid universitetet i Kansas visade i en studie 1995 hur ordförrådet redan hos treåringar skiljer sig markant beroende på familjernas sociala situation. I den studien hade treåringar i socialt utsatta familjer ett ordförråd på omkring 500 ord, medan treåringar från familjer med välutbildade föräldrar kunde dubbelt så många ord – omkring 1100. Forskarna kunde koppla denna skillnad till en enda faktor: antalet ord som föräldrarna använde när de pratade med sina barn.

Det visar sig alltså att det är den sociala miljön som barnen vistas i som avgör språkutvecklingen. Detta har i sin tur betydelse för barnets intellektuella utveckling eftersom språket är tankens byggstenar.

Forskarna i Kansas såg också skillnader i föräldrarnas bekräftelse och uppmuntran av barnen. En del föräldrar uppmuntade sina barn 40 gånger i timmen när de var tillsammans i familjen. En del föräldrar endast fyra. Så visst spelar det roll vilken social miljö som barn växer upp i.

Jag läste om denna studie för några år sedan i en artikel i New York Times. Min första reaktion var en känsla av uppgivenhet. Om skillnaden är så stor redan hos småbarn, hur ska vi kunna göra något åt det? Ganska snart infann sig dock en annan insikt. Sverige och USA skiljer sig åt på en avgörande punkt. I Sverige går de flesta barn i förskola. Och om den sociala miljön avgör barns språkutveckling och lärande, så kanske förskolan kan kompensera för skillnader i hemmiljön.

Frågan är bara hur medvetet vi arbetar i våra svenska förskolor för att utveckla barns språk och lärande? Svaret är: olika. I en studie från Göteborgs universitet (Barns tidiga lärande, Sheridan m fl) har svenska forskare visat att olika förskolor arbetar olika med barns lärande och utveckling. De fann tre olika huvudtyper av lärandemiljöer som de beskriver som låg, god eller hög kvalitet. Och de fann föga förvånande att lärandemiljön i förskolan har betydelse för barns utveckling och lärande.

Låg kvalitet kännetecknas av att lärare och barn tycks vara engagerade i ”olika världar”. ”Målen är otydliga och verksamheten bärs mer eller mindre upp av regler och återkommande rutiner.” I förskolemiljöer med god kvalitet inriktas arbetet på sociala aspekter. ”Barnen leker tillsammans på egen hand och får goda möjligheter att utvecklas socialt tillsammans med lärare som oftast visar intresse och engagemang för det barnen gör.” På så sätt är det en trygg miljö för barnen att vistas i. Men, ”skillnaden i relation till förskolor av hög kvalitet ligger främst i frånvaron av medvetna lärandetillfällen och utmaningar för barn utifrån läroplanens intentioner.” Förskolor med hög kvalitet innehåller alla positiva drag hos förskolor med god kvalitet, men de ger något mer. De stimulerar barns lärande.

I förskolor med hög kvalitet blir omsorg, lek och lärande en helhet som möjliggör en utveckling av barnens lärande. ”Detta sker i en miljö som är rik på material, stimulans och utmaningar. Lärarna är pedagogiskt medvetna och möter barnen i deras intentioner, intressen och frågor. Deras fokus är riktat mot vad det innebär att kunna något – alltså mot de kompetenser och insikter barn behöver utveckla för att förstå olika fenomen och orsaker, och för att se samband och mönster. Samtidigt utvecklar de förmåga att kommunicera och samarbeta med andra. Dessa lärares förhållningssätt kan beskrivas som lärandeorienterat, då de utöver ett förhandlande också har en tydlig lärandedimension i sitt samspel med barnen.”

För mig kan dessa beskrivningar lätt överföras till lärandemiljöer i alla skolformer och alla stadier. Jag har sett dem. Jag har upplevt dem. Som elev. Som lärare. Som rektor. Som skolchef. Jag vet vilka miljöer som stimulerat mig mest.

Huvuduppgiften för alla våra skolor är att skapa dessa utmanande lärmiljöer. I en sådan pedagogisk miljö är det möjligt att kompensera för olikheter i barns uppväxtvillkor. Det finns till och med studier som visar att de kan övervinnas helt.

I en kunskapsöversikt från Skolverket, ”Ekonomiska resursers betydelse för pedagogiska resultat”, beskriver författarna en studie av 900 skoldistrikt i Texas. Där jämfördes elevernas resultat med uppgifter om lärarnas utbildning, erfarenhet, ämneskunskaper och pedagogiska kunskaper. Undersökningen omfattade också uppgifter om lärartäthet och skolstorlek.

Resultaten visade att lärarkompetensen har större förklaringsvärde för elevernas resultat än elevernas socio-ekonomiska bakgrund, liksom då det gäller lärartäthet och skolstorlek. ”Effekten var så stark att efter kontroll för socio-ekonomisk bakgrund visade sig skillnaden mellan svarta och vita elevers studieprestationer förklaras nästan enbart av lärarkompetens.”

Författarna till Skolverkets kunskapsöversikt sammanfattar sina upptäckter: ”Till skillnad från de övriga resursslag som vi diskuterat i denna översikt framstår resultaten från studier av lärarkompetensens betydelse för elevernas resultat som relativt entydiga.”

Det finns med andra ord övertygande bevis för att sociala skillnader i barns uppväxtvillkor kan mildras eller till och med övervinnas beroende på hur våra förskolor och skolor arbetar. Vi kan göra skillnad! Och vi ska göra det!

Liknande innehåll kanske finns här:

  1. Om pedagogiskt ledarskap
  2. Den skenbara motsatsen mellan yta och djup, igen
  3. Otydliga kunskapskrav
  4. Hellre tänka om – än vara snabb och göra fel
  5. Tidigare betyg är inget hinder för bättre kunskaper

12 svar på “Den sociala frågan i skolan”

  1. Linda Wilén skriver:

    Tack för det Mats:-) Det var precis vad jag menade skönt att höra att du tänker i samma banor. Hoppas att du också tyckte att videon var bra. Jag tror att den i sin enkelhet kan bidra till en tankeställare. Och en stolthet över sitt viktiga yrke.

    För att vara tydlig själv med att jag inte sitter på någon sanning så säger jag, så här ser jag på det:
    Det är lätt att prata om hur viktigt det är att man måste möta den man vill leda mot mål. De flesta har nog en viss förståelse också. Men den stora utmaningen ligger i att också få lärarna att praktisera det och förstå vilken skillnad det handlar om för att klara av att prioritera. Det är så mycket lättare att i en stressad stund(eller i brist på annan inspiration) lägga upp en lektion på det gamla sättet där man inför stor klass ”mässar” ut en kunskap och en metod som för en själv är självklar. Man tragglar glosor som man alltid gjort. Man använder sig av exempel som inte är verklighetsbaserade. Det är inte lätt att lära sig ett nytt sätt och ofta finns det motstånd bottnat i rädsla och oförståelse. Den lilla processen var att ta fram mål och kontroller. Den stora ligger framför. I att komma på HUR man ska uppnå målen. Här måste lärarna själva känna att de får delta med sin kreativitet. Det måste vara högt i tak. Alla teorier måste få prövas, utvärderas, omvärderas och lärarna behöver få upp intresset av att lära av varandra.
    Det behöver (och ska kanske inte) vara just rektor som är i lärarnas klassrum. Det kan lätt tolkas som att det är en kontroll det handlar om (och vissa rektorer kan nog kanske använda det just så). MEN absolut så måste lärarna bli bättre på att dela med sig av sina goda exempel med varandra. I skolor och mellan skolor ett kunskapsutbyte. Som det är nu är skillnaderna mellan skolor och klasser alldeles för stora. Valfriheten fungerar i praktiken inte alls eftersom man inte vet hur skolan/klassen kommer att fungera. Det går sällan att lita på tidigare resultat och omdömen eftersom det kan skifta så lätt beroende på lärare, elever, föräldrar, nya rektorer osv. Våga lyfta de lärare som gör bra resultat! Alla typer, även de som kanske inte ingår i skolledarnas bild om hur det ska vara. Även om de varierar. Kanske kommer man på en ny unik mix av alla välfungerande metoder och bra exempel.
    Jag tror att det är viktigt att ”HURET” måste komma nedifrån. Men med det menar jag inte att man ska fortsätta att göra som man vill och att ni inte ska bry er om vad som händer i klassrummen. Det är en lärares (anställds) ansvar att vara öppen för insyn i syfte att utvecklas (även den bästa kan utvecklas)men också för att dela med sig till resten av organisationen eftersom det är tillsammans ni ska nå målen att Haninge ska ha Sveriges bästa skolor. För något annat övergripande mål finns väl inte :-)

    Så ser jag på ett framgångsrikt ledarskap i skolan.

  2. Jan Lenander skriver:

    Det här inlägget blir ett utmärkt komplement till ditt tidigare inlägg om pedagogiskt ledarskap och kommentaren från Linda Wilen stärker den också med att ta upp att HUR ska komma underifrån. Lärare spelar roll är skönt att höra men jag skulle glatt mig mer åt det om det inte varit så vanligt med ett underförstått ”men skärp er då” från vissa debattörer. Jag tar upp tankar på min blogg om hur vi ska hantera rena påhopp etc. och det behövs tyvärr. Det är då så skönt att få läsa att ”teorier måste få prövas, utvärderas, omvärderas”. Den som ska utföra arbetet måste vara med på tankarna och ledarens roll är se till att alla i gruppens tankar bildar en slagkraftig helhet med visioner för framtiden.

  3. Mats Öhlin skriver:

    Tack Linda och Jan!

    Jag har varit frånvarande från nätet ett par dagar och kunde därför inte svara tidigare.
    Alla mina inlägg bör nog läsas som komplement till varandra. Det finns många olika aspekter av skola och utbildning som bör beröras. Allt går inte att sammanfatta i ett enda inlägg.

    ”Huret” är det viktigaste, dvs. det vi faktiskt gör i kontakten mellan skola och elev. ”Huret” är det enda som egentligen betyder något.

    Antingen pågår en verksamhet i våra klassrum som utvecklar eleverna. Eller så gör det inte det.

    Så långt är det enkelt. Samtidigt är det det svåraste.

    Om skolan ska kunna utvecklas till en professionell organisation handlar det dock inte om ett antingen-eller (antingen underifrån eller uppifrån). Det handlar om både och.

    Det handlar i huvudsak inte om att ”skärpa sig” (varken för elever eller lärare). Visserligen bör ju alla skärpa sig och göra sitt bästa, men huvudfrågan är hur vi får skolan att fungera som en organisation, som en organism, där delarna har kontakt och utbyte med varandra.

    Dagens skola fungerar oftast inte som en organisation. Lärarna gör som de gör, mer eller mindre oberoende av varandra. Rektorerna gör det de gör, mer eller mindre oberoende av lärare, förvaltning, politiker.

    I ett sådant läge finns inget system, ingen garanti för kvalitet och likvärdighet. Inget system. Ingen lärande organisation.

    Min vision är att vi ska skapa ett system med utbyte av tankar och erfarenheter, dialog mellan olika nivåer, lärande för alla (såväl för barn som för elever, lärare, rektorer, skolchefer och politiker).

    Det finns två huvudpunkter i mitt budskap. Det ena handlar om värdegrunden: Det är skolans kvalitet som avgör hur barn och elever lär och utvecklas. Det andra handlar om resultat: vi måste följa upp att vi verkligen åstadkommer det vi önskar.

    Båda dessa moment kräver diskussion, offentliggörande av resultat, reflektion över resultaten, och en tilltro till alla medverkandes goda vilja och förmåga.

  4. Plura skriver:

    Intressant Mats.

    Kunskap gör skillnad.

    När jag sagt detta och hänvisat till områden med socioekonomiska problem men med goda pedagoger har jag alltid fått hör det inte spelar någon roll för barnen har en sådan miljö du beskriver hemma så det går inte. Nu är det tydligen bevisat att så inte är fallet om förskolan och skolan har duktiga pedagoger.

    Det är bra och tar udden av all uppgivenhet över att det inte går. Går bara man vill, det är det som är problemet.

  5. Mats, jag tycker din liknelse av skolan som en organism är mycket intressant. Det behövs någon form av system för att i möjligaste mån kvalitetssäkra en mer likvärdig skola.

    Jag tycker det handlar mindre om enskilda goda eller dåliga pedagoger och mer om utbyte mellan personal och ledning, förankring och en gemensam strävan mot gemensamt uppsatta mål.

    Bilden av den gode respektive dåliga pedagogen tycker jag tenderar att vara svartvit. En god pedagog kan arbeta på ett otal varierande sätt. Vi lärare kompletterar varandra och det gäller att ta fasta på det som är bra i var och en av oss och utveckla det som är mindre bra genom att synliggöra, lyssna och utbyta tankar och idéer, men naturligtvis även satsa på fortbildning.

  6. Det ska naturligtvis inte missförstås som att jag tycker goda pedagoger saknar betydelse. Tvärtom tycker jag givetvis att fler eldsjälar behövs såväl i skolan som i näringslivet. tyvärr och oftare än man tror så väcker dock sådana personer även negativa känslor och motstånd. Det är ett problem!

  7. Cosmoskitten skriver:

    Hart och Risley är intressanta, men jag undrar hur resultaten står sig i ljuset av beteendegenetiska studier.

    ”“The size of the children’s recorded vocabularies and their IQ scores were strongly associated with the size of their parent’s recorded vocabularies (r = .77) and the parent’s scores on a vocabulary pretest (r = .70). By the age of 34–36 months, the children were also very similar to the averages of their parents” (p. 176). What is unrecognized in this interpretation, however, is the possibility that bright parents provide their children not only with a verbally stimulating environment but also a genetic potential for intellectual achievement. Without unconfounding the two sources of parental influence we are unable to unambiguously infer the existence of either effect.”

    Genetic and Environmental Influences on Human Psychological Differences
    Thomas J. Bouchard, Jr., Matt McGue
    © 2003 Wiley Periodicals, Inc. J Neurobiol 54: 4–45, 2003

    http://m.moemesto.ru/rorschach_club/file/6314265/182%20bouchard%202003.pdf

    Se även ”Environmental influences on the longitudinal covariance of expressive vocabulary” http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2834196/

  8. Mats Öhlin skriver:

    Sociala skillnader är alltså genetiska skillnader? Det förklarar i så fall inte varför elever får bättre kunskapsmässiga resultat om de får en bättre undervisning i skolan.

  9. Peter Fägersten skriver:

    Här var du snäll Mats som inte påpekade att du ingenstans , i ditt viktiga belysande, nämnt IQ som mått på framgång utan att du pekar på forskning som tittar på språkutveckling och (därmed) intellektets utveckling. Häri ligger skillnaden mellan den humanistiska människosynen och den biologiska du ”Cosmokitten” ger uttryck för. Vi som delar den humanistiska människosynen tror också på varje individs kunskapsutvecklingspotential. Eller, med NE´s ord:”Humanism står också i opposition till teorier som förnekar människans frihet och beskriver henne som styrd av ödet, arvsynden, sin biologiska natur, det genetiska arvet, den sociala miljön eller andra strukturer”. Tacka tusan för att lärare och pedagoger kan göra skillnad. Samtidigt är en skola aldrig bättre än sin rektor – även om enskilda lärare förmår göra ett bra jobb också under kontraproduktivt- eller frånvarande pedagogiskt ledarskap. Det är också av vikt att vi alla öppet och ärligt konkretiserar vad vi menar med ”bra lärare/pedagoger” då det är alltför lätt att enas på den höga abstraktionsnivån. Nästa steg blir då att genomföra det som blir konsekvensen av ditt konstaterande av lärarnas vikt för elevernas framgångar Mats. Det skall bli spännande att följa utvecklingen i Haninge.

  10. Mats Öhlin skriver:

    Tack Peter! Jag håller naturligtvis med. Problemet för biologister är att de i fråga om undervisning håller denna som en konstant, medan elevernas biologiska förutsättningar blir en variabel. I verkligheten är naturligtvis båda variabla, varav undervisningen är den mest variabla – och påverkbara!

  11. Det blev en spännande diskussion bland rektorerna! A-M

  12. [...] En annan variant på detta tema är att lyfta fram elevernas bostadsområde, familjemässiga, etniska eller könsmässiga bakgrund som avgörande för deras skolresultat. Även här bortser man från den betydelse som god undervisning kan innebära för att en individ ska kunna utvecklas till något mer och annat än förutsättningarna syntes ge vid handen. Jag har utvecklat denna frågeställning i en annan text på denna blogg. [...]

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy