Tidigare betyg är inget hinder för bättre kunskaper

Av , 26 november, 2010 18:06

Christian Lundahl, docent i pedagogik i Uppsala, har ett inlägg på SvD:s Brännpunkt om förslaget att tidigarelägga betygsättningen i Sverige till årskurs 6. Det finns många kloka och intressanta iakttagelser i artikeln som har rubriken ”Tidigare betyg ger inte bättre kunskaper”. Men rubrikens slutsats saknar stöd i artikeln. Däremot kan vi konstatera att tidigare betyg ”i sig inte förbättrar elevers resultat”.

Christian Lundahl beskriver egentligen detta själv när han berättar att forskare ”kunnat konstatera radikala resultatförbättringar, när lärare fått möjligheten att systematiskt och under en längre tid, arbeta med bedömning som en del av undervisningen.” Detta, skriver Lundahl ”utesluter i princip inte att lärare också arbetar med betygssättning i undervisningen”. Därmed kan vi dra slutsatsen att en tidigare betygsättning inte är något hinder. Och att en kontinuerlig bedömning i undervisningen rent av kan åstadkomma ”radikala resultatförbättringar”.

Lundahl använder den internationella elevjämförelsen PISA:s resultat för att jämföra länder med olika betygssystem. Han konstaterar att merparten av de länder som presterar sämre än Sverige har tidigare betyg. Samtidigt konstaterar han också att de flesta länder som presterar bättre än Sverige också har tidigare betyg. Hur ska vi förstå detta? Jag ser svaret i Lundahls egen artikel. Han skriver ”Istället pekar forskningen mot att läraren har en mycket stor, sannolikt den största, betydelsen för elevernas resultat och kunskapsutveckling.”

På denna punkt håller jag med Christian Lundahl helt och hållet. Läraren är helt avgörande. Eller om vi formulerar det ännu tydligare. Det är kvaliteten på lärarens undervisning som avgör hur det går för eleverna.

Jag vill gärna dra ännu en slutsats av dessa premisser. Om det är kvaliteten i lärarens undervisning som avgör elevers resultat, vad är det då läraren sätter betyg på? Eleven eller sin egen undervisning?

Jag påstår att läraren genom betygen sätter betyg på sin egen undervisning. Men så uppfattas inte betygen i debatten. Istället uppfattas betygen som ett resultat av elevens begåvning och/eller flit. Det är ur detta förhållningssätt som betygens negativa effekter härstammar.

Om en elev får ett dåligt betyg så tolkas det oftast som orsakat av elevens egna egenskaper – lägre begåvning, sämre socioekonomiska förutsättningar, föräldrarnas lägre utbildningsnivå, etnicitet etc. Detta i stället för att se elevernas resultat som ett resultat av skolans sätt att fungera. Jag anser att det är detta förhållningssätt som är det skadliga, inte betygen i sig.

Lärares, elevers och föräldrarnas hela förhållningssätt till bedömning behöver förändras om resultatförbättring ska kunna ske”, skriver Lundahl. Exakt! Och förhållningssättet måste ändras så att bedömningens resultat tolkas som ett betyg på skolans förmåga – inte elevens. Det behövs en synvända, helt enkelt.

Jag är benägen att hålla med Lundahl på ytterligare en punkt. Liggande förslag till betygskriterier ”innebär sannolikt att lärares fortbildning kring bedömning mest kommer att handla om att lära sig tolka det nya betygssystemet.” Därför hoppas jag att Skolverkets förslag till kunskapskrav ändras så att vi får användbara betygskriterier.

Liknande innehåll kanske finns här:

  1. Otydliga kunskapskrav
  2. Vad är en bra lärare?
  3. Hellre tänka om – än vara snabb och göra fel
  4. Den skenbara motsatsen mellan yta och djup, igen
  5. Fel förklaring till sämre betyg

16 svar på “Tidigare betyg är inget hinder för bättre kunskaper”

  1. Om jag förstår dig rätt, drar du slutsatsen att lärarens arbete är helt avgörande för elevens resultat och kunskapsutveckling.

    Ändå framhärdar du i åsikten att tidigare betyg också har betydelse – eller att de inte är ett hinder för bättre kunskaper – eftersom de förutom att ge indikationer om elevens kunskapsnivåer inom givna ämnesområden, även visar hur väl läraren och skolan lyckats med sitt uppdrag.

    Men hur motiverar du omvägen via eleven – när syftet med betygen (som jag förstår din text ovan) är att höja kvalitén på lärarens och skolans arbete? Det vora antagligen betydligt bättre att skilja på dessa två aspekter i så stor utsträckning som möjligt.

    För jo, även om en elevs betyg ger fingervisningar om hur väl skolan lyckats med sitt likvärdighetsuppdrag, så öppnar det för enorm godtycklighet. Inte minst om man i en svepande gest avfärdar faktorer som ”lägre begåvning, sämre socioekonomiska förutsättningar, föräldrarnas lägre utbildningsnivå, etnicitet etc”.

    Det område du sveper över inom citationstecknen ovan är inte betydelselöst. Det är tvärtom skolans och lärarnas största utmaning. Hur kan skolan arbeta för att dessa faktorer skall göras verkningslösa och elevens sanna potential kommer fram?

    Det svaret kan inte ges i form av tidigare betyg. Och därför ger inte tidigare betyg bättre kunskaper. Och därför visar ditt inägg ovan hur urholkad betygsfrågan är.

    Betyg är inget hinder för bättre kunskaper, men det är heller inget medel för detta. Man skulle till och med kunna gå så långt som att hävda att betyg och kunskaper är så skilda åt att det inte går att använda det ena som argument för (eller emot) det andra.

    Kanske är det lärdomen man kan göra av att läsa ditt inlägg?

  2. Lars Söderström skriver:

    Lärarens arbete är helt avgörande för hur elevernas lyckas. En bra lärare fixar undervisningen på en öde ö, medan en dålig lärare som det finns alldeles för många av inte klarar någonting oavsett miljö eller hur mycket pengar samhället än pumpar in. En bra lärare blir dock ännu bättre om hon/han får bra resurser – och erkännande för sitt arbete.
    Perssonskolan var anti allt det som kan låta eleverna lyckas.
    Betygen varken utesluter eller är nödvändiga för lärarens prestationer. Däremot för elevens och ofta för föräldrarnas support.

  3. Mats Öhlin skriver:

    Janne: Att se vad eleven lär sig är inte en omväg. Tvärtom. Det är det som är vägen. Resultatet av skolans och lärarnas arbete måste ju synas i elevernas lärande.

    Målet och meningen med skolans arbete är att eleverna får lära sig det som staten fastställt i läro- och kursplaner. Om man vill betrakta resultatet av skolans insats måste man betrakta eleverna. Eleverna speglar vad vi vuxna i skolan gör.

    Om inte elevernas lärande är kriteriet för att skolan gjort ett bra jobb, var ska vi då titta?

    Det område jag ”sveper över” med citationstecken är inte betydelselöst. Det är skolans förutsättningar. Elever kommer till skolan med de förutsättningar de har. Det kan vi inte påverka inom skolans ram. Däremot har vi alla möjligheter att påverka hur vi arbetar inom skolan. Vi bör alltså rikta diskussionen till vad vi gör i skolan.

    Lars: Jag anser att betyg och resultatuppföljning är viktigast för skolan och lärarna. Det fungerar som en utvärdering av skolans insatser. Utan att se resultatet av det egna arbetet är det svårt att bedriva kvalitetsutveckling.

    Till alla: Betygens främsta betydelse är ett kvitto på vad man lärt sig, ett bevis på genomgången utbildning, ett dokument att föra med sig vidare i livet, till högre studier eller för att söka arbete. På samma sätt fungerar betyg i arbetslivet. Betygen har alltså sin viktigaste funktion för den enskilde eleven efter genomgången utbildning.

    Under utbildningen är det viktigt att man kontinuerligt och på olika sätt följer upp att alla elever lär sig det de ska. Det kan delvis göras med termins- och läsårsbetyg. Men det behöver också göras genom en kontinuerlig uppföljning och återkoppling under arbetets gång, precis som Christian Lundahl beskriver. Hur detta ska utformas är öppet för utforskning. Jag är öppen för att pröva olika sätt för att se vad som fungerar bäst för elevernas lärande.

  4. Betygen är komplicerad fråga och det gläder mig att du i slutet av din kommentar verkar komma till insikt i det faktum att betygens huvudsakliga värde (och funktion) är kvitteringen. En personlig kunskapsaktie, om man så vill, vars kurs visar vilka möjligheter du har inom den närmaste framtiden.

    Den logiska slutsatsen av detta, som du också berör, är ju att tidigare betyg i grundskolan inte har den funktion du önskar. Det är bakomarbetet – den kontinuerliga uppföljningen av lärarens och skolans arbete – som skapar möjligheten till en skola stadd i ständig förbättring. Inte elevernas terminsbetyg innan årskurs nio och slutbetyget.

    I ditt svar till mig visar du också att du förstår att betygen också gäller den enskilde eleven. Och jag hoppas att dina reflektioner över vad jag och Lars skrivit får dig att se vad jag menar när jag kallar betygen en ”omväg”, jämfört med alternativet att använda bakomarbetet direkt för det i detta sammanhangs önskade syfte (skolutveckling).

  5. Mats Öhlin skriver:

    Detta är ingen ny insikt för mig. Det är en uppfattning jag haft under lång tid.

    Den stora skillnaden i uppfattning mellan dig och mig tycks vara att jag tänker både och, medan du tycks tänka antingen-eller.

    Jag förstår fortfarande inte hur uppföljningen av elevens lärande kan vara en ”omväg”. Det ”bakomarbete” du förordar handlar ju om att kontinuerligt, under arbetets gång, följa upp och återkoppla elevens kunskapsutveckling.

  6. Omvägen består i att:

    1. Först genomföra ett kontinuerligt uppföljningsarbete av lärarens och skolans arbete.
    2. Sedan applicera det på elevens kunskapsnivåer i form av rangordning längs en på förhand bestämd skala (d.v.s. sätta betyg).
    3. Och slutligen analysera de satta betygen i syfte att synliggöra kvalitén på lärarens och skolans arbete – trots att detta redan skett i steg 1.

    Problemen med detta består av att:

    1. Betygen är individuella och knutna till eleven.
    2. Genom att vänta med återkopplingen tills betyg satts, sker en tidsmässig förskjutning som stör den kontinuerliga processen genom att man måste ”backa tillbaka” till tidigare moment i sagda process.
    3. Betygen är en allför godtycklig indikator på lärarens och skolans kvalitet.

    Lösningen, som jag ser den, är att:

    1. Slopa alla betyg utom slutbetygen och ersätta dem med skriftliga omdömen i kombination med utvecklingssamtal.
    2. Utnyttja och förstärka det arbete som redan pågår i form av kontinuerligt utvecklingsarbete, samtidigt som man förtydligar syfte och struktur i riktning mot det självvärderande. Ett sätt att nå detta mål är att eliminera betygssättningsmomentet till fördel för det reflektionsarbete som föregår detta. På så vis ungår man att fokus ramlar över på eleven och istället ligger kvar på det egna arbetet.

    Sedan var det frågan om att tänka både och. Det förvånar mig att du, som tänker både och, ändå kände ett så trängade behov att försvara tidigare betygsättning av elever att du behövde omtolka de passager i Lundahls artikel som antydde det verkningslösa i detta så att de inte skulle kunna uppfattas som betygskritiska.

    Lundahl säger i princip att (tidigare) betyg inte löser problemen med elevers låga/sjunkande kunskapsnivåer.

    Du säger att (tidigare) betyg inte förhindrar en lösning på problemen med elevers låga/sjunkande kunskapsnivåer.

    Ni båda (och här håller jag med er fullt ut) säger att betygen inte har särskilt mycket med frågans lösning att göra överhuvudtaget.

    Ändå rubricerar du ditt inlägg ”Tidigare betyg är inget hinder för bättre kunskaper” som en medveten lek med Lundahls rubrik (”Tidigare betyg ger inte bättre kunskaper”).

    I skenet av detta klingar ditt påstående om att vara ”både och” ganska tomt.

  7. Mats Öhlin skriver:

    Lärares arbete består i att lära eleverna olika saker. Om man vill bedöma effekterna av lärarens arbete så måste man se om eleverna har lärt något.

    Detta kan göras på olika sätt, genom betyg, prov (muntliga och skriftliga), observationer, olika arbeten som eleverna gör.

    Detta är absolut ingen omväg. Det är vägen.

    Ett alternativ till detta vore att bedöma direkt hur läraren lär ut. Detta har dock svagheten att inte inbegripa om eleverna har lärt in.

    Elevernas lärande är beviset för att en undervisning fungerat. Därigenom kan vi lära oss mer om vilka arbetssätt som fungerar eller inte.

    Jag anser absolut inte att man ska ”vänta med återkopplingen tills betyg satts”. Det ska ske en kontinuerlig utvärdering och återkoppling under arbetets gång, vilket inte på något sätt står i motsättning till att också sätta betyg.

    En ytterligare poäng med betyg, liksom med nationella prov, är att de synliggör ett samlat resultat. För föräldrar, rektorer, skolchefer och politiker ger de en bild av var i organisationen det finns verksamhet som fungerar bra eller har problem.

  8. Jan Lenander skriver:

    Jag anser att ifall man börjar prata om betyg som bra och dåliga så är man inne på farliga vägar. Betyg ska bara vara mätning gentemot kunskapsmål för ett begränsat område. Ifall de är bra eller dåliga ska ses utifrån ett sammanhang och det är den som får konsekvenserna som bedömer om det är bra eller dåligt. Det betyder att en elev absolut kommer att uppleva betyg som bra eller dåliga och vi som lärare behöver hjälpa dem till rätt perspektiv på hur de ska utnyttja den kunskap om sig själva betygen ger dem. Har man den synen på betyg så blir det självklart varför er användning av betyg som ett undervisningsstärkande verktyg blivit så framgångsrik.

    När det gäller betygen som ett instrument för att bedöma om lärare är bra eller dåliga så blir det verkligen helt avgörande att de ses i ett sammanhang. När det gäller bedömning av enskilda lärares prestationer ser jag det som det helt nödvändigt att komplettera med klassrumsobservationer, enkäter och flera andra verktyg. När det gäller att se var insatser ska sättas in så tror jag att det även där behövs ett sammanhang av att förstå utmaningens storlek. Det jag har läst om er verksamhet får mig att tro att ni arbetar så men ni skulle kanske komma ännu lite längre om du även formulerade dig kring detta.

  9. Mats Öhlin skriver:

    Tack Jan!

    Naturligtvis måste man ta hänsyn till sammanhanget. Bara man inte tar så stor hänsyn att sammanhanget blir en ursäkt eller bortförklaring.

    Jag lovar att formulera mig kring detta i ett kommande inlägg.

  10. Tobias Lindberg skriver:

    Hej Mats,

    Något man nästan aldrig ser i debatten om betyg eller bedömningar är frågan varför läraren och/eller skolan ska sätta betyg på eller bedöma sitt eget arbete. Även du diskutera betyg och bedömning här och skriver till och med att ”läraren genom betygen sätter betyg på sin egen undervisning”. Jag tycker att du när du skriver något sådant borde reflektera över lämplighetenen i att läraren/skolan bedömer sig själva. Det blir liksom ett jävsförhållande.

    Jag är i och för sig mot alla former av betyg men om man nu ändå ska ha betyg så borde det i alla fall vara en utomstående part som betygsätter och/eller bedömer eleverna.

    Slutligen undrar jag hur det kommer sig att du som skolchef inte verkar ha koll på att betyg inverkar negativt på lärandet. Alfie Kohn gjorde det väldigt klart i sin bok ”Punished by rewards”.

    Mvh

    Tobias Lindberg

  11. Jan Lenander skriver:

    Alfie Kohn gjorde det väldigt klart att han har åsikten att betyg är negativt för lärandet. Det vetenskapliga teoribygget han kommer med läcker däremot som ett såll. Det är visat att små belöningar under stora kreativa uppdrag är uselt men detta går inte att generalisera till att tät återkoppling skulle få samma effekter eller att större belöningar för längre tids arbete skulle ha samma effekter. Det är väldigt tydligt att om uppdraget styckas upp i små delar så får man mycket suboptimering men det är bara den slutsatsen man kan dra.

    Exakt under vilka omständigheter som betyg ger bra effekter är fortfarande mycket outrett men det är utan tvekan klarlagt att betyg kan användas på ett positivt sätt. Haninge har absolut visat att de kan åstadkomma fantastiska resultat med detta redskap. Skolforskare borde studera under vilka förutsättningar betyg blir bra istället för att ensidigt försöka bevisa att de är dåliga, nu när de försökt med detta i mer än 30 år utan att lyckas.

  12. Tobias Lindberg skriver:

    Jan Lenander:

    Du skriver att Alfie Kohns teoribygge läcker som ett såll. Har du något du kan backa upp det med eller är det måhända bara du som gör klart för din åsikt?

    Du skriver att det utan tvekan är klarlagt att betyg kan användas på ett positivt sätt. Vad har du för argument och bevis för detta? Vad jag vet så visar forskningen att betyg och betygsliknande omdömen inte gör att man lär sig mer eller bättre. Vill du kan du läsa mitt blogginlägg där jag redogör för forskaren Anders Jönssons åsikter i denna fråga. Läs mer här:

    http://tobiaslindberg.blogspot.com/2009/03/forskningen-visar-att-betyg-eller.html

    Du skriver att Haninge har åstakommit fantastiska resultat med detta redskap när du pratar om betyg. Det redskap som Haninge har använt sig av är kunskapskontroller. Vad pratar du om egentligen?

    Sedan, vad gäller dessa ”fantastiska resultat” som Haninge ska ha åstakommit. Det enda Haninge har gjort är att förbättra resultaten på sina egna kunskapskontroller som de själva har utvärderat. Haninge har inte förbättrat sig relativt till andra kommuner med några mätvariabler som går att jämföra så som betygssnitt, resultat på nationella prov eller dylikt. Att resultaten på ett nyinfört system med kunskapskontroller förbättras det första och de närmast kommande åren är helt självklart eftersom skolorganisationen och lärarna lär sig hur den ska gå till. Bara för att det är så innebär det inte att eleverna faktiskt har blivit bättre på att tex läsa eller räkna. Det enda man kan bevisa är att Haninge har blivit bättre på sina kunskapskontroller.

  13. Jan Lenander skriver:

    Tobias, det jag redan har påpekat övan skulle också kunna sammanfattas som att de enda riktigt vetenskapligt gedigna argumentet mot betyg är ”Overjustification effect” och att belöningar för små delmål fungerar dåligt för kreativa uppgifter. Dessa två saker kan användas för att visa att betyg kan ha negativa effekter ibland men är inte ens i närheten av att bevisa att betyg är dåligt generellt sett. Det är det jag menar med att Kohns resonemang läcker som ett såll.

    I övrigt finns det ett flertal vetenskapliga undersökningar som visar att betyg inte behöver ha positiva effekter men det är inte alls samma sak som att de har negativa effekter. Det finns också många vetenskapliga undersökningar som visar att betyg skapar nedstämdhet och negativa känslor hos de som får dåliga betyg. Där ställer jag dock frågan om annan luddig negativ återkoppling som eleven får istället har ett dugg bättre effekter. Mitt eget svar är att de har mångdubbelt mer förödande effekter.

    Huvudproblemet i betygsmotständarnas strategi är att de inte tar hänsyn till etablerad forskning och erfarenhet. Att återkoppling är ett av de viktigaste sätten att få människor att växa är så etablerat och oomtvistat att de flesta betygsmotståndare är positiva till många former av det. Det är därför förvånande att de inte inser att själva bevisbördan ligger hos dem när de ska hävda att en form av återkoppling dvs. betyg, är dålig.

    Resultatmätningar är rent generellt ett oerhört dåligt utrett område, vilket tydliggörs i diskussionen kring PISA mätningarna. Att Haninges metoder inte når upp till den nivån i vetenskaplighet är självklart men att så tydliga resultat skulle kunna viftas bort med att testerna är dåligt utformade och stereotypa känns nästan kränkande.

  14. Mats Öhlin skriver:

    Förutom att vi fått bättre resultat på våra egna kunskapskontroller (utom en), så börjar vi nu få indikationer på att vår satsning på tidig uppföljning ger resultat i nationella proven i årskurs fem. Vi kan tydligt se att resultaten förbättrats i jämförelse med oss själva. I våras kunde vi för första gången jämföra våra egna resultat med riket. De var då klart över riksgenomsnittet på alla delprov utom ett (trots att våra svenska som andraspråkselever inte särredovisas utan ingår i redovisningen för svenska):
    http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?cmdkey=common&geo=1&report=gr_ap5&p_verksamhetsar=2009&p_kommun_kod=0136&p_skol_id=

    Som jämförelse kan vi se att när årets årskurs nioelever gjorde nationella prov i femman var det ungefär 30 procent som klarade dem.

  15. Cosmoskitten skriver:

    Variabler som korrelerar med just utbildningsresultat är intelligens (0.665) samt noggrannhet (0.260) och öppenhet (0.240)[1]

    Varför skall det var så svårt att förstå att det finns en rad olika faktorer som påverkar resultaten i skolan? Individ, omgivning, lärare, etc?

    En lågintelligent elev kommer allt annat lika att lyckas sämre i skolan. Skolans jobb är att lyckas bra med denna elev, relativt förutsättningarna, och därigenom skapa ett mervärde.

    Det blir enklare att reda ut vad som egentligen är bra lärare, kursplaner och rektorer är om man samtidigt tittar på elevernas förutsättningar.

    [1]Lennart Sjöberg ”Big Five-validitet”
    http://psyktester.blogspot.com/2010/07/big-five-validitet.html

  16. Mats Öhlin skriver:

    Då kanske det är så att våra elever har blivit mer intelligenta, mer noggranna och öppna beroende på bättre undervisning?

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy